Mot Medelhavet 2012!: 10/16/12

Visa av Lasses och Lisas vedermödor för att ta sig till Chateauneuf du Pape, valde vi en annan strategi: vi såg att väg D17 var längre, men följde en höjdkurva helt perfekt, och det visade sig även stämma i praktiken! Anlände till påvebyn helt utan större backar, och tog in på en uteservering med morgonduschdeodoranten fortfarande helt förnimbar! Vad vi drack? Gissa! Ett glas på 12cl, årgång 2009, kostade 6,50€! I affären mittemot kostade en flaska ca 15€! Hemma kostar den väl minst 400 kr! Synd att vi inte kunde ta med ett par kartonger!
Vindistrikten är helt plana här! Skörden är tyvärr redan över, hade varit kul att se lite av den! Vinslotten står som spön i backen, alla satsar på en pampig entre', med romerskt inspirerade pelare och jättelika smidesgrindar!
Lite kartläsningsproblem i 'le Pontet' gjorde att vi nästan hamnade på en motortrafikled, men det löste sig genom ett försiktigt återtåg mot trafiken på den breda påfartsvägrenen!
Avignon var lika fantastiskt som de gånger tidigare vi varit där! Ringmuren är väldigare när man nalkas den med cykel än med bil!
Den mångomsjungna bron i Avignon, som ju slutar mitt i floden, fotograferades vederbörligen från grannbron.
Lät turistbyrån, med stort besvär, hjälpa oss till ett rum i Vallabregues, ca 25 km från Avignon.
När vi cyklade in i byn, körde en bil upp jämsides med mig, rutan rullades ner och den kvinnliga chauffören frågade mig, om jag var 'monsieur Johnson'? Jag kunde ju inte neka till det, hon körde vidare framför oss och stannade till slut vid ett hus och pekade in mot det och körde vidare! Jag vet fortfarande inte vem hon var, antagligen en vän eller dotter till värdinnan, där vi nu bor!
När jag frågade värdinnan om man kunde äta i byn, svarade hon att vi var välkomna att sitta med hos hennes familj och äta middag! Trött som jag var, och svensk, med uppfostran att inte ställa till besvär, svarade jag att det var alldeles för mycket arbete för henne och att vi hade egen mat och dryck med oss! Hur kan man vara så dum? Jag skyller det hela på min förmodligen väldigt låga blodsockerhalt och tröttheten efter 40 dagars cyklande! Hade ju varit jättekul att få dela en fransk familjs middag!
Hon accepterade dock vårt avböjande utan att se alltför förolämpad ut, men jag skämdes som en hund efteråt! På tal om hund, så hade de en underbar 2 år gammal bretonsk spaniel. Hon och jag har redan blivit de bästa vänner!
I trädgården fanns dessutom en fin pool, men morgnarna är kalla nu i oktober, även om eftermiddagstemperaturerna går upp mot 25 grader, så det blir nog inget dopp i morgon heller! Får anstå tills vi är nere i Marseille!
Åt oss mätta på ost och kex plus en flaska från Alsace. Hur ska man komma ur såna här vanor? Eller måste man?