Follow by Email

fredag 12 oktober 2012

Montmerle - Valence (12 okt) 7 km + 150 km.

 
Speleman på stationen i Belleville, på väg till vingårdsarbete.

Äntligen på tåget!

Ett bergigare landskap susade förbi utanför fönstret!

Franska tåg har ofta två våningar!

Tidigt framme i Valence! Vi hann med en stadspromenad också!
Stora slöar- och fuskardagen! Som jag skrev igår, var vi mycket tveksamma till att cykla genom Lyon och det mulna och blåsiga vädret gjorde sitt till för att vi skulle fatta vårt beslut. Tror faktiskt att det fattades redan igår av oss bägge, men det behövde sovas på!
De mest vardagliga saker, som t.ex. att åka tåg, blir i en ny och okänd miljö oöverstigliga, och jag måste erkänna, att redan innan vi sagt till varandra att 'vi tar tåget', låg jag på morgonen och gruvade mig för alla tänkbara svårigheter detta skulle kunna innebära! Hur köper man biljetter via en automat? Svårt nog i pågatågsskåne, men här, där man inte ens vet vad cykeltillägg heter! Hinner vi få upp bägge cyklarna på tåget? FÅR man ta med dem? Hur långt ska vi åka? Vad heter tidtabell? Etc etc...
Allt löste sig dock - som vanligt! Varför oroar man sig?
15 mils tågåkning kostade inklusive cyklarna 420 kr! Då sparade vi dessutom in två hotell! Billigast hade ju förstås blivit att flyga direkt till Marseille från Sverige, men nu var det ju inte det vi var ute efter!
Vi äntrade tåget under överinseende av konduktören, som stod en vagn längre bak på perrongen. Inte så högt som i Danmark, men betydligt sämre med utrymme. Tyckte även konduktören, som en station längre fram sa åt oss att flytta oss en vagn bakåt!!! Varför sa han inget, när vi gick på? Av med cyklarna igen och på med dem i nästa vagn. Konduktören stod och övervakade allt, men gjorde inte en min av att hjälpa till! Någon bloggare, som cyklat här på 90-talet, skrev att antingen får man 0% service eller 200%! Det stämmer till 100%! Vi har dock mest upplevt det senare, får man säga till fransmännens försvar!
Innan vi steg på tåget, satt vi och 'sög' på varsin öl i två timmar! Klockan var bara elva, men det var fredag och krogen var fylld av stimmande personer! Även en liten pojke i åttaårsåldern var där med sin pappa, och han verkade inte tycka att det var så kul, som pappan tyckte! Men vem är jag till att döma - satt ju också där med en öl på förmiddagen!
På perrongen underhöll oss en kille med sin gitarr. Han och hans hund var på väg till en vingård här i Beaujolais-distriktet för att hjälpa till med vinskörden, som börjar nu.
Vi hann även med några samtal till våra underbara grabbar, som har back-up-at sina gamla föräldrar under resan med transport till starten, datorundersökningar av avstånd och bästa vägval, betalat räkningar och skött kommande flygbokningar m.m. Utan sån hjälp är det nog nästan omöjligt att göra något sånt här! Tack Joakim o Pelle!
Landskapet skiftade karaktär under resan. Lyon VAR verkligen stort! Vi var glada över att vi tog tåget! Sedan kom äntligen vinbergen åter! Har saknat dem ända sen vi lämnade tyska Mosel, även om det franska Moselle-landskapet haft sina preferenser!
När vi klev av tåget i Valence, slog den varma medelhavsluften emot oss! Tänk att bara 15 mil kan ändra så mycket på klimatet!
Stationen i Valence måste vara en mardröm för en handikappad! Många kom, som vi, med cyklar, men ingen med så tunga packningar på! Man var tvungen att BÄRA cyklarna uppför en trappa på ca 30 steg och en nerför, som var lika lång! Tror att cyklarna inklusive packning väger uppemot 40 kg, och man BLIR trött av att göra förut nämnda trappor två gånger! Inga-Lis fick vakta medan jag bar. Ingen, förutom en späd kvinna, erbjöd sig att hjälpa till! Tar det som en komplimang att våra 67 år inte syns... ;-)
Testade den franska dubbelsängen med en liten siesta innan kvällens restaurangbesök. Vi har till slut lärt oss att klara av att dela på samma täcke utan att rycka det av varandra, dela på samma avlånga kudde utan att väcka varandra. Men den HÄR sängen var en sån där gammal, böljande fransk dubbelsäng! Man ligger som på en liten kulle och glider hela tiden ut mot stupet! Om den andra rör sig, fortplantas rörelsen som en havsvåg, som blir till en tsunamivåg, innan den med full kraft når den andra personen, som i värsta fall faller över kanten! Jag kommenterade något och Inga-Lis skrattade, med förödande konsekvenser för mig! Inget mer skämtande i den här sängen, tack!
Trots den ovanligt korta cykeletappen, känns kroppen ovanligt mycket i behov av vila! Kan det vara trappornas fel? Godnatt!

I väntan på tåget i Belleville.


Stationen i Belleville.