När vi slog upp fönsterluckorna utanför fönstret, visade det sig att nattens hällregn faktiskt övergått i ett ganska soligt väder!
När vi skulle duscha och fixa till tandhygien mm fanns det inte något vatten! Så beroende vi är av det! Och så känsliga! Här tycker vi det är hemskt om vi inte kan spola bort våra exkrementer med drickbart vatten, i Afrika går man gladeligen en mil för att hämta 20 liter vatten!
Dock återkom vattnet innan vi gick ner till frukosten, och nytvättade och fräscha satte vi oss till bords!
Hotellet kostade ca 450 kr och får väl sägas vara prisvärt, speciellt när man var de enda gästerna!
Cyklingen till Chalon gick längs Saone och vi var framme vid turistbyrån vid ett. Eftersom den inte öppnade förrän vid två, tog vi en sopplunch i centrum av staden. Vilken fin gammal stad!
Turistbyrån reserverade ett rum åt oss i Beaumont sur Grosne, ca 2,5 mil från Chalon.
Regnet hängde i luften och det var av och på med regnkläderna hela tiden!
Sökte efter matbutik hela tiden, eftersom allt var slut. Har lärt oss att man behöver egen mat och dryck, när man cyklar i Frankrike! Det är bara i de större byarna och städerna, som det finns restauranger och affärer! Många människor, som vi frågade, försäkrade att det fanns butik i nästa by, men när vi kom dit och frågade igen, möttes vi av 'nej inte i den här lilla byn' gång på gång! Varför? VET folk inget om sin egen hembygd, vill de jäklas med oss eller vill de inte erkänna att de inget vet och därför halvljuger lite? Jag är så pass säker på franskan nu att jag vet att jag talat om för dem att vi söker en butik för livsmedel!
Till slut närmade vi oss vår by, men sista biten var omöjlig att hitta! Vi kom upp till en motorväg, som vi borde korsa, men det var alltför farligt med våra cyklar, tyckte vi. Såg att det stod en husbil strax innan, men såg ingen i den att fråga. När vi vände tillbaka, såg jag att det satt en kvinna i framsätet, så jag styrde kosan dit. Hon lät sidofönstret hissas ner... Jösses vilken urringning!!! Och uppdragna ben, som frikostigt exponerade det mesta över knähöjd! Kvinnan var alltså prostituerad, och satt där och väntade in sina kunder i en husbil strax utanför en liten by! Och i bilen satt förmodligen dessutom hennes hallick och höll koll på henne och hennes kunder.
Man kan ju fundera över hur den kvinnan mådde...tänk att sitta där och inte veta, vem som ska komma och efterfråga hennes tjänster, samtidigt som en ondskefull hallick vakar över henne och ser till att hon inte behåller några oredovisade pengar själv...
Jag frågade efter vägen till Beaumont om man färdades på cykel, och hon visade på en liten åkerväg, som gick in strax bakom husbilen! Vägen var helt gräsbevuxen och lerig. Vi cyklade en kilometer och kom fram till en bro, som ledde över järnvägen. Ytterligare en kilometer fram kom motorvägen igen, men denna gång fanns en väg direkt på andra sidan! Likt skrämda harar sprang vi över vägen vid första luckan mellan bilarna, flåsade ut på mittremsan och tog så ånyo språnget över de sista filerna på motorvägen!
Så var vi då framme i Beaumont! En man tog emot oss på hotellet och berättade, att man ingenstans kunde äta! Om man inte körde motorvägen 3 km till nästa by, förstås! Han tittade på våra cyklar, fattade allvaret och sa snabbt: Jag kör er till en affär i min bil!
Inga-Lis tog hand om cyklarna och mannen och jag for längs motorvägen till närmsta byn, där jag inhandlade färdigbredda kycklingsandwiches, vin och ost. Han berättade att stället ägdes av en i Frankrike mycket välkänd operasångare, Jean-Paul Fouchecourt. Han hade gjort gården till ett slags kulturcenter, men vistades där ganska sällan, eftersom han oftast var på turne. Det fanns endast 8 rum, men otroligt fina! Mannen, som skjutsade mig, var anställd för att sköta om stället och gästerna, och det gjorde han ju med den äran! Tvingade på honom en 5€-sedel för bensinen och sen in på rummet för en välbehövlig dusch. Stackars min chaufför, som fick stå ut med mig efter en hel dag på sadeln! Men som fransmännen är så visade han inte med en min att han tyckte att jag borde duscha! Eller rättare sagt så hade han nog begripit hur läget var, men trots det ville han hjälpa oss i vår lite brydsamma situation!
Vi var de enda gästerna ikväll igen, så när mannen åkt hem, disponerade vi stället själva, som vanligt!
Sandwicharna och vinet avnjöts i frukostrummet och smakade underbart! Hade gärna trakterat ställets flygel också, men Inga-Lis tyckte att där gick gränsen! Och, som vanligt, har hon nog rätt!
När vi skulle duscha och fixa till tandhygien mm fanns det inte något vatten! Så beroende vi är av det! Och så känsliga! Här tycker vi det är hemskt om vi inte kan spola bort våra exkrementer med drickbart vatten, i Afrika går man gladeligen en mil för att hämta 20 liter vatten!
Dock återkom vattnet innan vi gick ner till frukosten, och nytvättade och fräscha satte vi oss till bords!
Hotellet kostade ca 450 kr och får väl sägas vara prisvärt, speciellt när man var de enda gästerna!
Cyklingen till Chalon gick längs Saone och vi var framme vid turistbyrån vid ett. Eftersom den inte öppnade förrän vid två, tog vi en sopplunch i centrum av staden. Vilken fin gammal stad!
Turistbyrån reserverade ett rum åt oss i Beaumont sur Grosne, ca 2,5 mil från Chalon.
Regnet hängde i luften och det var av och på med regnkläderna hela tiden!
Sökte efter matbutik hela tiden, eftersom allt var slut. Har lärt oss att man behöver egen mat och dryck, när man cyklar i Frankrike! Det är bara i de större byarna och städerna, som det finns restauranger och affärer! Många människor, som vi frågade, försäkrade att det fanns butik i nästa by, men när vi kom dit och frågade igen, möttes vi av 'nej inte i den här lilla byn' gång på gång! Varför? VET folk inget om sin egen hembygd, vill de jäklas med oss eller vill de inte erkänna att de inget vet och därför halvljuger lite? Jag är så pass säker på franskan nu att jag vet att jag talat om för dem att vi söker en butik för livsmedel!
Till slut närmade vi oss vår by, men sista biten var omöjlig att hitta! Vi kom upp till en motorväg, som vi borde korsa, men det var alltför farligt med våra cyklar, tyckte vi. Såg att det stod en husbil strax innan, men såg ingen i den att fråga. När vi vände tillbaka, såg jag att det satt en kvinna i framsätet, så jag styrde kosan dit. Hon lät sidofönstret hissas ner... Jösses vilken urringning!!! Och uppdragna ben, som frikostigt exponerade det mesta över knähöjd! Kvinnan var alltså prostituerad, och satt där och väntade in sina kunder i en husbil strax utanför en liten by! Och i bilen satt förmodligen dessutom hennes hallick och höll koll på henne och hennes kunder.
Man kan ju fundera över hur den kvinnan mådde...tänk att sitta där och inte veta, vem som ska komma och efterfråga hennes tjänster, samtidigt som en ondskefull hallick vakar över henne och ser till att hon inte behåller några oredovisade pengar själv...
Jag frågade efter vägen till Beaumont om man färdades på cykel, och hon visade på en liten åkerväg, som gick in strax bakom husbilen! Vägen var helt gräsbevuxen och lerig. Vi cyklade en kilometer och kom fram till en bro, som ledde över järnvägen. Ytterligare en kilometer fram kom motorvägen igen, men denna gång fanns en väg direkt på andra sidan! Likt skrämda harar sprang vi över vägen vid första luckan mellan bilarna, flåsade ut på mittremsan och tog så ånyo språnget över de sista filerna på motorvägen!
Så var vi då framme i Beaumont! En man tog emot oss på hotellet och berättade, att man ingenstans kunde äta! Om man inte körde motorvägen 3 km till nästa by, förstås! Han tittade på våra cyklar, fattade allvaret och sa snabbt: Jag kör er till en affär i min bil!
Inga-Lis tog hand om cyklarna och mannen och jag for längs motorvägen till närmsta byn, där jag inhandlade färdigbredda kycklingsandwiches, vin och ost. Han berättade att stället ägdes av en i Frankrike mycket välkänd operasångare, Jean-Paul Fouchecourt. Han hade gjort gården till ett slags kulturcenter, men vistades där ganska sällan, eftersom han oftast var på turne. Det fanns endast 8 rum, men otroligt fina! Mannen, som skjutsade mig, var anställd för att sköta om stället och gästerna, och det gjorde han ju med den äran! Tvingade på honom en 5€-sedel för bensinen och sen in på rummet för en välbehövlig dusch. Stackars min chaufför, som fick stå ut med mig efter en hel dag på sadeln! Men som fransmännen är så visade han inte med en min att han tyckte att jag borde duscha! Eller rättare sagt så hade han nog begripit hur läget var, men trots det ville han hjälpa oss i vår lite brydsamma situation!
Vi var de enda gästerna ikväll igen, så när mannen åkt hem, disponerade vi stället själva, som vanligt!
Sandwicharna och vinet avnjöts i frukostrummet och smakade underbart! Hade gärna trakterat ställets flygel också, men Inga-Lis tyckte att där gick gränsen! Och, som vanligt, har hon nog rätt!
 |
| Killen skötte hotellet själv! |
 |
| Majsskörden i full gång. |
 |
| Lyckades aldrig förstå vad monumentet stod för! |
 |
| Jobbigt sätt att torka sina nytvättade lakan! |
 |
| Svansjön! |
 |
| Blomplantering i Chalon. |
 |
| Påminner lite om norsfiskarbåtarna på Stockholms ström! |
 |
| Hotellrummet i Beaumont. |
 |
| Minst sagt en spännande planlösning! |
 |
| Middag på inhandlade varor med hjälp av hotellvärden. |
 |
| Hotellet ägdes av Jean-Paul Fouchecourt, ett stort namn i franska operavärlden. |
 |
| Hotellet fungerade som ett kulturcenter och övningsplats för blivande opera-stjärnor. |
