Valence - Livron-sur-Drome (13 okt) 43 km.

Fotgängarzonen i Valence.

Även Valence hedrades av en Napoleon-vistelse!

Marknaden i Valence.

Maison des Tetes. (Huvud-huset)

Underbar park i Valence.

Alldeles nyasfalterad cykelväg!

Marinan i Valence.

Vy från FÖRSTA broöverfarten!

Vy från tillbakafärden över samma bro!

Utsikt under lunchen.

Pråmmotorerna fick slita hårt i den hårda strömmen!

Faktiskt inte vi - sällan man ser reflexvästar härnere!

Staden La Voulte.

Hängbron till La Voulte.

Vilken strålande solskensdag! Temperaturen har legat kring 25-strecket! Cykelvägen längs Rhone kommer att bli fantastisk, när den väl är färdig!
Vi besåg först Valence. Kom rakt in i en fantastisk lördagsmarknad, som var som Mårtenstorget i Lund fast 10 gånger större. Dessutom fanns ALLT! Inte bara grönsaker, utan ost, fisk, bröd, kläder, souvenirer ... Och ett folkmyller utan dess like! En del byggnader var helt underbara - det så kallade 'maison des tetes', ansiktshuset, tog jag många foton på med den riktiga kameran, kommer senare! Sökte oss ner mot floden vid elvatiden, genom en fantastiskt vacker park.
Asfalten längs cykelvägen är jämn som ett salsgolv! Hade nu fransmännen dessutom lärt sig skylta, hade vi susat till Montemillar på en dag, lätt som en plätt!
Men nu KAN de ju inte det, och det gick som det gick! Cykelkartan vi fått på turistbyrån, visade tydligt att leden gick på östra sidan, men vi kom fram till en stor skyltkarta, som lika tydligt angav att den gick på den västra! Vi följde skyltarna över en kilometerlång bro (Rhone är bred nu!) och på andra sidan upphörde skyltningen helt! En fransman från trakten upplyste oss om att det först var TÄNKT att den skulle gå på västra sidan!! Varför då inte ta ner kartan och skyltarna? Tillbaka igen, en mil och en timme i onödan! Men vaddå? PfFTT! Solen sken ju! Pas des problemes!
Var inte sista gången skyltningen försvann! Att cykla utan egen karta i det här landet går bara inte! Körde genom enorma äppelodlingar, har aldrig sett något liknande! Hektar efter hektar med äppelträd!
Efter lunch, vid halvtretiden, fick vi så syn på en underbar by på andra sidan floden! Den hette La Voulte -sur-Rhone. Överst på en klippa tronade en katedral och runt den låg husen som klistrade på den branta sluttningen. Där skulle vi bara bo! Strunt samma att vi bara cyklat tre mil!
Vi rullade över floden på en hängbro, en 'Golden Gate' i miniatyr! Byns enda hotell sköttes av en parant, engelsktalande dam i 75-årsåldern! På min fråga hur det kom sig att hon talade så bra engelska, svarade hon att hon var uppvuxen i Sydafrika, och sedan hade hon bott länge i USA. Hon var älskvärdheten själv. Hon ville ha 79€ för rummet och 18€ för frukosten, viljket jag tyckte var dyrt. Frågade därför om det fanns wifi-anslutning, och då hon sa att det fanns, slog jag till! Hon följde med och låste in cyklarna i garaget, nyckeln la hon på receptionsdisken sen. Kollade upp om det gick att ansluta till nätet direkt, då det inte funkade för varken Inga-Lis eller mig, gick jag ner igen och sa, att vi tog rummet om vi fick det 10€ billigare, vilket är vad det kostar att ansluta sig till nätet på egen bekostnad. Hon stoppade garagenyckeln i fickan och sa att en man skulle komma om två minuter och hjälpa oss med anslutningen. Då han efter en kvart inte dykt upp, sa jag att vi avböjde rummet, som vi ännu ej hade tagit i anspråk. All älskvärdhet var som bortblåst! Vi skulle betala rummet, annars fick vi inte våra cyklar och hon skulle tillkalla polis! Vad gör man? Man kan inte rycka upp garagedörren, vilket säkert hade gått - då hade hon ju verkligen haft något att anklaga oss för! Ej heller kunde man rycka nycklarna från en gammal dam av samma skäl! Jag sa till Inga-Lis att VI skulle ringa polisen, så att damen hörde ordet polis, Inga-Lis tog fram papper och penna och gick mot några människor utanför, som för att ta reda på telefonnumret till polisen. Jag uppmanade henne att ringa polisen, vi skulle tycka det var bra, så vi fick våra cyklar! Då föll hon till föga och låste upp!
Snabbt satte vi på våra packningar igen,  trampade över hängbron och styrde mot grannbyn, 5 km bort. Fick detta hotell, jättefint och med FUNGERANDE wifi för 70€! Men visst var det synd att vi inte fick bo i den fina byn, men ibland MÅSTE man bara sätta ner foten!
Har ätit en underbar middag här: I-L tog en anka och jag en vitfisk, som jag inte lyckats hitta det svenska namnet på! Står på menytavlan på bilden, för den franskkunnige!  'Dos le leupe' Havskatt, eventuellt, om e bytes mot o, kanske en dialektal variant?
En av dagens bilder föreställer en ung Napoleon, som lär ha studerat i Valence. En annan bild föreställer I-L hållande en adventskalender, som säljs på Lidl här!! Hallå, det är sommar fortfarande här!
Nehej, snart tio! Sovdags!

Liedl sålde adventskalendrar redan!

En hyllning till Winston! (13 okt)

Hela frukostmatsalens ena vägg fylld med franska mopsar!
Har varit ute och handlat, solen strålar och bergen lyser kritvita! Ska bli underbart att cykla iväg på en alldeles nygjord cykelväg!

Montmerle - Valence (12 okt) 7 km + 150 km.

 

Speleman på stationen i Belleville, på väg till vingårdsarbete.

Äntligen på tåget!

Ett bergigare landskap susade förbi utanför fönstret!

Franska tåg har ofta två våningar!

Tidigt framme i Valence! Vi hann med en stadspromenad också!

Stora slöar- och fuskardagen! Som jag skrev igår, var vi mycket tveksamma till att cykla genom Lyon och det mulna och blåsiga vädret gjorde sitt till för att vi skulle fatta vårt beslut. Tror faktiskt att det fattades redan igår av oss bägge, men det behövde sovas på!
De mest vardagliga saker, som t.ex. att åka tåg, blir i en ny och okänd miljö oöverstigliga, och jag måste erkänna, att redan innan vi sagt till varandra att 'vi tar tåget', låg jag på morgonen och gruvade mig för alla tänkbara svårigheter detta skulle kunna innebära! Hur köper man biljetter via en automat? Svårt nog i pågatågsskåne, men här, där man inte ens vet vad cykeltillägg heter! Hinner vi få upp bägge cyklarna på tåget? FÅR man ta med dem? Hur långt ska vi åka? Vad heter tidtabell? Etc etc...
Allt löste sig dock - som vanligt! Varför oroar man sig?
15 mils tågåkning kostade inklusive cyklarna 420 kr! Då sparade vi dessutom in två hotell! Billigast hade ju förstås blivit att flyga direkt till Marseille från Sverige, men nu var det ju inte det vi var ute efter!
Vi äntrade tåget under överinseende av konduktören, som stod en vagn längre bak på perrongen. Inte så högt som i Danmark, men betydligt sämre med utrymme. Tyckte även konduktören, som en station längre fram sa åt oss att flytta oss en vagn bakåt!!! Varför sa han inget, när vi gick på? Av med cyklarna igen och på med dem i nästa vagn. Konduktören stod och övervakade allt, men gjorde inte en min av att hjälpa till! Någon bloggare, som cyklat här på 90-talet, skrev att antingen får man 0% service eller 200%! Det stämmer till 100%! Vi har dock mest upplevt det senare, får man säga till fransmännens försvar!
Innan vi steg på tåget, satt vi och 'sög' på varsin öl i två timmar! Klockan var bara elva, men det var fredag och krogen var fylld av stimmande personer! Även en liten pojke i åttaårsåldern var där med sin pappa, och han verkade inte tycka att det var så kul, som pappan tyckte! Men vem är jag till att döma - satt ju också där med en öl på förmiddagen!
På perrongen underhöll oss en kille med sin gitarr. Han och hans hund var på väg till en vingård här i Beaujolais-distriktet för att hjälpa till med vinskörden, som börjar nu.
Vi hann även med några samtal till våra underbara grabbar, som har back-up-at sina gamla föräldrar under resan med transport till starten, datorundersökningar av avstånd och bästa vägval, betalat räkningar och skött kommande flygbokningar m.m. Utan sån hjälp är det nog nästan omöjligt att göra något sånt här! Tack Joakim o Pelle!
Landskapet skiftade karaktär under resan. Lyon VAR verkligen stort! Vi var glada över att vi tog tåget! Sedan kom äntligen vinbergen åter! Har saknat dem ända sen vi lämnade tyska Mosel, även om det franska Moselle-landskapet haft sina preferenser!
När vi klev av tåget i Valence, slog den varma medelhavsluften emot oss! Tänk att bara 15 mil kan ändra så mycket på klimatet!
Stationen i Valence måste vara en mardröm för en handikappad! Många kom, som vi, med cyklar, men ingen med så tunga packningar på! Man var tvungen att BÄRA cyklarna uppför en trappa på ca 30 steg och en nerför, som var lika lång! Tror att cyklarna inklusive packning väger uppemot 40 kg, och man BLIR trött av att göra förut nämnda trappor två gånger! Inga-Lis fick vakta medan jag bar. Ingen, förutom en späd kvinna, erbjöd sig att hjälpa till! Tar det som en komplimang att våra 67 år inte syns... ;-)
Testade den franska dubbelsängen med en liten siesta innan kvällens restaurangbesök. Vi har till slut lärt oss att klara av att dela på samma täcke utan att rycka det av varandra, dela på samma avlånga kudde utan att väcka varandra. Men den HÄR sängen var en sån där gammal, böljande fransk dubbelsäng! Man ligger som på en liten kulle och glider hela tiden ut mot stupet! Om den andra rör sig, fortplantas rörelsen som en havsvåg, som blir till en tsunamivåg, innan den med full kraft når den andra personen, som i värsta fall faller över kanten! Jag kommenterade något och Inga-Lis skrattade, med förödande konsekvenser för mig! Inget mer skämtande i den här sängen, tack!
Trots den ovanligt korta cykeletappen, känns kroppen ovanligt mycket i behov av vila! Kan det vara trappornas fel? Godnatt!

I väntan på tåget i Belleville.

Stationen i Belleville.