Montmerle - Valence (12 okt) 7 km + 150 km.

 

Speleman på stationen i Belleville, på väg till vingårdsarbete.

Äntligen på tåget!

Ett bergigare landskap susade förbi utanför fönstret!

Franska tåg har ofta två våningar!

Tidigt framme i Valence! Vi hann med en stadspromenad också!

Stora slöar- och fuskardagen! Som jag skrev igår, var vi mycket tveksamma till att cykla genom Lyon och det mulna och blåsiga vädret gjorde sitt till för att vi skulle fatta vårt beslut. Tror faktiskt att det fattades redan igår av oss bägge, men det behövde sovas på!
De mest vardagliga saker, som t.ex. att åka tåg, blir i en ny och okänd miljö oöverstigliga, och jag måste erkänna, att redan innan vi sagt till varandra att 'vi tar tåget', låg jag på morgonen och gruvade mig för alla tänkbara svårigheter detta skulle kunna innebära! Hur köper man biljetter via en automat? Svårt nog i pågatågsskåne, men här, där man inte ens vet vad cykeltillägg heter! Hinner vi få upp bägge cyklarna på tåget? FÅR man ta med dem? Hur långt ska vi åka? Vad heter tidtabell? Etc etc...
Allt löste sig dock - som vanligt! Varför oroar man sig?
15 mils tågåkning kostade inklusive cyklarna 420 kr! Då sparade vi dessutom in två hotell! Billigast hade ju förstås blivit att flyga direkt till Marseille från Sverige, men nu var det ju inte det vi var ute efter!
Vi äntrade tåget under överinseende av konduktören, som stod en vagn längre bak på perrongen. Inte så högt som i Danmark, men betydligt sämre med utrymme. Tyckte även konduktören, som en station längre fram sa åt oss att flytta oss en vagn bakåt!!! Varför sa han inget, när vi gick på? Av med cyklarna igen och på med dem i nästa vagn. Konduktören stod och övervakade allt, men gjorde inte en min av att hjälpa till! Någon bloggare, som cyklat här på 90-talet, skrev att antingen får man 0% service eller 200%! Det stämmer till 100%! Vi har dock mest upplevt det senare, får man säga till fransmännens försvar!
Innan vi steg på tåget, satt vi och 'sög' på varsin öl i två timmar! Klockan var bara elva, men det var fredag och krogen var fylld av stimmande personer! Även en liten pojke i åttaårsåldern var där med sin pappa, och han verkade inte tycka att det var så kul, som pappan tyckte! Men vem är jag till att döma - satt ju också där med en öl på förmiddagen!
På perrongen underhöll oss en kille med sin gitarr. Han och hans hund var på väg till en vingård här i Beaujolais-distriktet för att hjälpa till med vinskörden, som börjar nu.
Vi hann även med några samtal till våra underbara grabbar, som har back-up-at sina gamla föräldrar under resan med transport till starten, datorundersökningar av avstånd och bästa vägval, betalat räkningar och skött kommande flygbokningar m.m. Utan sån hjälp är det nog nästan omöjligt att göra något sånt här! Tack Joakim o Pelle!
Landskapet skiftade karaktär under resan. Lyon VAR verkligen stort! Vi var glada över att vi tog tåget! Sedan kom äntligen vinbergen åter! Har saknat dem ända sen vi lämnade tyska Mosel, även om det franska Moselle-landskapet haft sina preferenser!
När vi klev av tåget i Valence, slog den varma medelhavsluften emot oss! Tänk att bara 15 mil kan ändra så mycket på klimatet!
Stationen i Valence måste vara en mardröm för en handikappad! Många kom, som vi, med cyklar, men ingen med så tunga packningar på! Man var tvungen att BÄRA cyklarna uppför en trappa på ca 30 steg och en nerför, som var lika lång! Tror att cyklarna inklusive packning väger uppemot 40 kg, och man BLIR trött av att göra förut nämnda trappor två gånger! Inga-Lis fick vakta medan jag bar. Ingen, förutom en späd kvinna, erbjöd sig att hjälpa till! Tar det som en komplimang att våra 67 år inte syns... ;-)
Testade den franska dubbelsängen med en liten siesta innan kvällens restaurangbesök. Vi har till slut lärt oss att klara av att dela på samma täcke utan att rycka det av varandra, dela på samma avlånga kudde utan att väcka varandra. Men den HÄR sängen var en sån där gammal, böljande fransk dubbelsäng! Man ligger som på en liten kulle och glider hela tiden ut mot stupet! Om den andra rör sig, fortplantas rörelsen som en havsvåg, som blir till en tsunamivåg, innan den med full kraft når den andra personen, som i värsta fall faller över kanten! Jag kommenterade något och Inga-Lis skrattade, med förödande konsekvenser för mig! Inget mer skämtande i den här sängen, tack!
Trots den ovanligt korta cykeletappen, känns kroppen ovanligt mycket i behov av vila! Kan det vara trappornas fel? Godnatt!

I väntan på tåget i Belleville.

Stationen i Belleville.

Fleurville - Montmerle (11 okt) 51 km.

Här bodde vi i Fleurville.

Marinan i Macon.

"Infarten" till Macon.

Vad är detta för frukt?

Katedralen i Macon.

Turistbyrån (igenkänningsfaktorn är hög, eller hur Lisa o Lasse?)

Hörde att de haft frost i Sverige!

Här gick Tour de France i juli!

Åsnorna står som spön i backen!

Massif Centrale?

Nästan som Dala-kurbits!

Kyrkan utanför Montmerle.

Frukosten var jättefin! Obegränsat med kaffe av Zoegaskvalitet! Nypressad apelsinjuice och baguetterna var så nybakade, att de knappast hunnit svalna!
Styrkta till kropp och själ rullade vi igång längs en Saone, höljd i dimma efter nattens ösregn.
Vilka fågelupplevelser floden ger! Plötsligt finner man sig stå öga mot öga med en mäktig ormvråk, som slagit sig ner för att vila på en staketstolpe! Stoiskt sitter den kvar, väl vetandes att en cyklist är ofarlig så långe han rullar! Stannar man däremot för att slita fram kameran, fäller den omedelbart ut sina jättelika vingar och flyr därifrån!
Hägrarna sitter vid stranden, likt egyptiska gudinnor alltid i profil och helt blickstilla! När man kommer i jämnhöjd med dem, vrider de blixtsnabbt på huvudet åt motsatt håll, likt en tävlingsdeltagare i en tango, för att ha full kontroll över att inkräktaren verkligen avlägsnar sig. Stannar man då, lyfter de omedelbart, likt ett segelflygplan, som förs uppåt av en osynlig termik...
De 17  kilometerna till Macon avverkades på en dryg timme! Tack Lisa och Lasse för tipset att turistbyrån låg vid katedralen! Bifogar ett par 'igenkännandets-glädje-bilder' åt er! Anlände dit en kvart innan lunchstängningen! De fixade ett rum åt oss 35 km längre fram. De tyckte dock, att vi skulle fortsätta på flodens västra sida, men åsynen av motorvägarna och motortrafiklederna på kartans västra strand, fick oss att välja den andra sidan!
Och tur var väl det: vi följde en 'gul' väg (kartfärg för måttligt trafikerad väg), där trafiken var nästan obefintlig så dags och inga stigningar förekom. Samtidigt sprack himlen upp och temperaturen steg raskt till 25 grader! Livet lekte!
Hittade ingen bra lunchplats, då jag föreslog en kyrkogård, som vi passerade, tyckte Inga-Lis att vi i så fall skulle ätit gravad lax!!! Och eftersom någon sådan inte medfördes, fick det bli en vanlig rastplats lite längre fram!
Kom fram till hotellet vid 16-tiden. Duschade och bytte om. Svåra frågor att ta ställning till: skulle vi fortsätta genom Lyon, genomkorsat av motorvägar och dito trafikleder? Att ta sig igenom staden på smågator, skulle säkert ta en hel dag i anspråk, stan är jättestor?
Kan man ta tåget genom stan och få med cyklarna? Ska försöka få hjälp av en turistbyrå imorgon, går det, så lutar det nog åt att vi 'fuskar' 5-6 mil!
Hoppade över hotellets restaurang, som hade priser, som började kring 30€. Per PERSON!
Gick istället ut på 'stan' och hittade ett trevligt turkiskt kebabställe, där maten smakade fantastiskt och bara kostade en tredjedel mot på restaurangen!
Regnet satte igång när vi gick hem, och nu åskar det för fullt!
Hotellet ligger precis vid floden, vårt sovrumsfönster vetter mot den! Ska bli underbart imorgon bitti att dra undan gardinen och se solen skina över vattnet! För vackert väder ska det bli imorgon, det har vi bestämt!

Årets hotellmodefärg igen!

Beaumont s. Grosne - Fleurville (10 okt) 49 km.

Frukosten var perfekt! Vi blev lotsade runt och fick se konsertsalen, där unga, lovande operasångare brukar ta sina första lärosteg. Trädgården var också jättefin! Dagens planering blev svår - vi var 'invallade' av en motorväg till höger och en motortrafikled till vänster! Bäggedera totalt livsfarliga att försöka cykla på! Men det FANNS cykelbara, små vita vägar mellan dem! Det gällde 'bara' att hitta dem! Vilket inte är så lätt med fransmännens urusla skyltning! När man kommer till ett T-kors, är man ju van vid att det ska vara en skylt åt vänster och en åt höger! I Frankrike får man gissa! Och ofta blir det fel och man får vända tillbaka! Detta gjorde att vi bara hann 16 km de första två timmarna! Visserligen var vi inne och handlade i en butik, men ändå!
Vi cyklade hela tiden på Saones västra sida, var inte så farliga backar, Lasse! Och i Tournos bekräftade man på turistbyrån, vad vi hört på frukosten: ny cykelväg mellan Tournos ända till Macon!
Vi åt en trerätters meny i Tournos, delade bord med ett skulptörpar från Basel. Som tur var satt vi under en stor markis - plötsligt vräkte regnet ner som en syndaflod! Gatan blev en flod! Åskan mullrade dessutom! Vi var dock helt torra. När det schweiziska paret lämnat oss, började mannen vid bordet bredvid prata med oss. Engelsman, som reste ensam, 75-årsåldern. Han var jättetrevlig, så det slutade, som alltid, med att han fick vårt visitkort, dock inga gratislöften!
Besåg den fina katedralen och lät sen turistbyrån boka ett rum 20 km längre fram i Fleurville.
Den nya cykelvägen var jättefin! Glömde bort att räkna broar, en bra navigeringsmetod vid flodcykling, och plötsligt kom en bro farande mot oss! Kunde det vara bron till Fleurville? Bäst att åka upp från floden och se efter på vägskyltarna! Innan vi hann så långt, mötte vi en kanadensare, som berättade att de bodde i Fleurville och att denna bron inte ledde dit! Vi pratade en stund med dem - de var från Toronto och vi berättade att vi varit uppe i deras stolthet CN-tower för 8 år sedan. Dessutom var en av damerna fd lärare, så vi gjorde en jämförande analys av det svenska och det kanadensiska skolsystemet! Sen skiljdes vi åt, men vi skulle alla till samma by, Fleurville.
Tittade över axeln några gånger och såg att de var bakom oss, men höll betydligt lägre hastighet. Så plötsligt var de borta! Vi fortsatte och höll utkik efter bron till Fleurvillle,  men den dök aldrig upp! Till slut träffade vi ett par franska fiskargubbar, som kort och lakoniskt upplyste oss om att vi cyklat ungefär 5 km för långt! De j-a kanadensarna hade lika lite koll på broarna som vi! Man får skylla sig själv om man inte kollar kartan bättre, men tycker ändå inte att man ska uttala sig så tvärsäkert om man de facto inte vet riktigt var man är! Ingen större skada skedd, men är alltid retligt att cykla i onödan - den här gången 9 km!  
Nådde vårt hotell vid halv sex, en timme senare än vi planerat. Hade handlat en flaska vin tidigare, samt en ankpate, så efter lunchens utsvävningar nöjde vi oss med en enkel 'diner pour deux' på rummet. Gick dock ner och drack ett glas vin i hotellets bar, för att träffa lite andra människor än bara oss själva, även om det 'er godt nok', som dansken säger. Eller gör han inte det? Strunt samma - nu ska vi sova! Tack för att du lyssnat!

Mannen, som skötte hotellet och skjutsade mig in till byn igår för att handla.

Husen i Beaumont.

Här har vi just korsat den farliga N7 och sluppit ur "ryssjan".

Tournos.

Katedralen i Tournos.

Lunchstängt, förstås!

Som tur var satt vi under en markis och åt lunch, när störtregnet kom!

Bilder inifrån katedralen.

Verdun s. Les Doubs - Beaumont s. Grosne (9 okt) 53 km.

När vi slog upp fönsterluckorna utanför fönstret, visade det sig att nattens hällregn faktiskt övergått i ett ganska soligt väder!
När vi skulle duscha och fixa till tandhygien mm fanns det inte något vatten! Så beroende vi är av det! Och så känsliga! Här tycker vi det är hemskt om vi inte kan spola bort våra exkrementer med drickbart vatten, i Afrika går man gladeligen en mil för att hämta 20 liter vatten!
Dock återkom vattnet innan vi gick ner till frukosten, och nytvättade och fräscha satte vi oss till bords!
Hotellet kostade ca 450 kr och får väl sägas vara prisvärt, speciellt när man var de enda gästerna!
Cyklingen till Chalon gick längs Saone och vi var framme vid turistbyrån vid ett. Eftersom den inte öppnade förrän vid två, tog vi en sopplunch i centrum av staden. Vilken fin gammal stad!
Turistbyrån reserverade ett rum åt oss i Beaumont sur Grosne, ca 2,5 mil från Chalon.
Regnet hängde i luften och det var av och på med regnkläderna hela tiden!
Sökte efter matbutik hela tiden, eftersom allt var slut. Har lärt oss att man behöver egen mat och dryck, när man cyklar i Frankrike! Det är bara i de större byarna och städerna, som det finns restauranger och affärer! Många människor, som vi frågade, försäkrade att det fanns butik i nästa by, men när vi kom dit och frågade igen, möttes vi av 'nej inte i den här lilla byn' gång på gång! Varför? VET folk inget om sin egen hembygd, vill de jäklas med oss eller vill de inte erkänna att de inget vet och därför halvljuger lite? Jag är så pass säker på franskan nu att jag vet att jag talat om för dem att vi söker en butik för livsmedel!
Till slut närmade vi oss vår by, men sista biten var omöjlig att hitta! Vi kom upp till en motorväg, som vi borde korsa, men det var alltför farligt med våra cyklar, tyckte vi. Såg att det stod en husbil strax innan, men såg ingen i den att fråga. När vi vände tillbaka, såg jag att det satt en kvinna i framsätet, så jag styrde kosan dit. Hon lät sidofönstret hissas ner... Jösses vilken urringning!!! Och uppdragna ben, som frikostigt exponerade det mesta över knähöjd! Kvinnan var alltså prostituerad, och satt där och väntade in sina kunder i en husbil strax utanför en liten by! Och i bilen satt förmodligen dessutom hennes hallick och höll koll på henne och hennes kunder.
Man kan ju fundera över hur den kvinnan mådde...tänk att sitta där och inte veta, vem som ska komma och efterfråga hennes tjänster, samtidigt som en ondskefull hallick vakar över henne och ser till att hon inte behåller några oredovisade pengar själv...
Jag frågade efter vägen till Beaumont om man färdades på cykel, och hon visade på en liten åkerväg, som gick in strax bakom husbilen! Vägen var helt gräsbevuxen och lerig. Vi cyklade en kilometer och kom fram till en bro, som ledde över järnvägen. Ytterligare en kilometer fram kom motorvägen igen, men denna gång fanns en väg direkt på andra sidan! Likt skrämda harar sprang vi över vägen vid första luckan mellan bilarna, flåsade ut på mittremsan och tog så ånyo språnget över de sista filerna på motorvägen!
Så var vi då framme i Beaumont! En man tog emot oss på hotellet och berättade, att man ingenstans kunde äta! Om man inte körde motorvägen 3 km till nästa by, förstås! Han tittade på våra cyklar, fattade allvaret och sa snabbt: Jag kör er till en affär i min bil!
Inga-Lis tog hand om cyklarna och mannen och jag for längs motorvägen till närmsta byn, där jag inhandlade färdigbredda kycklingsandwiches, vin och ost. Han berättade att stället ägdes av en i Frankrike mycket välkänd operasångare, Jean-Paul Fouchecourt. Han hade gjort gården till ett slags kulturcenter, men vistades där ganska sällan, eftersom han oftast var på turne. Det fanns endast 8 rum, men otroligt fina! Mannen, som skjutsade mig, var anställd för att sköta om stället och gästerna, och det gjorde han ju med den äran! Tvingade på honom en 5€-sedel för bensinen och sen in på rummet för en välbehövlig dusch. Stackars min chaufför, som fick stå ut med mig efter en hel dag på sadeln! Men som fransmännen är så visade han inte med en min att han tyckte att jag borde duscha! Eller rättare sagt så hade han nog begripit hur läget var, men trots det ville han hjälpa oss i vår lite brydsamma situation!  
Vi var de enda gästerna ikväll igen, så när mannen åkt hem, disponerade vi stället själva, som vanligt!
Sandwicharna och vinet avnjöts i frukostrummet och smakade underbart! Hade gärna trakterat ställets flygel också, men Inga-Lis tyckte att där gick gränsen! Och, som vanligt, har hon nog rätt!

Killen skötte hotellet själv!

Majsskörden i full gång.

Lyckades aldrig förstå vad monumentet stod för!

Jobbigt sätt att torka sina nytvättade lakan!

Svansjön!

Blomplantering i Chalon.

Påminner lite om norsfiskarbåtarna på Stockholms ström!

Hotellrummet i Beaumont.

Minst sagt en spännande planlösning!

Middag på inhandlade varor med hjälp av hotellvärden.

Hotellet ägdes av Jean-Paul Fouchecourt, ett stort namn i franska operavärlden.

Hotellet fungerade som ett kulturcenter och övningsplats för blivande opera-stjärnor.