Beaumont s. Grosne - Fleurville (10 okt) 49 km.

Frukosten var perfekt! Vi blev lotsade runt och fick se konsertsalen, där unga, lovande operasångare brukar ta sina första lärosteg. Trädgården var också jättefin! Dagens planering blev svår - vi var 'invallade' av en motorväg till höger och en motortrafikled till vänster! Bäggedera totalt livsfarliga att försöka cykla på! Men det FANNS cykelbara, små vita vägar mellan dem! Det gällde 'bara' att hitta dem! Vilket inte är så lätt med fransmännens urusla skyltning! När man kommer till ett T-kors, är man ju van vid att det ska vara en skylt åt vänster och en åt höger! I Frankrike får man gissa! Och ofta blir det fel och man får vända tillbaka! Detta gjorde att vi bara hann 16 km de första två timmarna! Visserligen var vi inne och handlade i en butik, men ändå!
Vi cyklade hela tiden på Saones västra sida, var inte så farliga backar, Lasse! Och i Tournos bekräftade man på turistbyrån, vad vi hört på frukosten: ny cykelväg mellan Tournos ända till Macon!
Vi åt en trerätters meny i Tournos, delade bord med ett skulptörpar från Basel. Som tur var satt vi under en stor markis - plötsligt vräkte regnet ner som en syndaflod! Gatan blev en flod! Åskan mullrade dessutom! Vi var dock helt torra. När det schweiziska paret lämnat oss, började mannen vid bordet bredvid prata med oss. Engelsman, som reste ensam, 75-årsåldern. Han var jättetrevlig, så det slutade, som alltid, med att han fick vårt visitkort, dock inga gratislöften!
Besåg den fina katedralen och lät sen turistbyrån boka ett rum 20 km längre fram i Fleurville.
Den nya cykelvägen var jättefin! Glömde bort att räkna broar, en bra navigeringsmetod vid flodcykling, och plötsligt kom en bro farande mot oss! Kunde det vara bron till Fleurville? Bäst att åka upp från floden och se efter på vägskyltarna! Innan vi hann så långt, mötte vi en kanadensare, som berättade att de bodde i Fleurville och att denna bron inte ledde dit! Vi pratade en stund med dem - de var från Toronto och vi berättade att vi varit uppe i deras stolthet CN-tower för 8 år sedan. Dessutom var en av damerna fd lärare, så vi gjorde en jämförande analys av det svenska och det kanadensiska skolsystemet! Sen skiljdes vi åt, men vi skulle alla till samma by, Fleurville.
Tittade över axeln några gånger och såg att de var bakom oss, men höll betydligt lägre hastighet. Så plötsligt var de borta! Vi fortsatte och höll utkik efter bron till Fleurvillle,  men den dök aldrig upp! Till slut träffade vi ett par franska fiskargubbar, som kort och lakoniskt upplyste oss om att vi cyklat ungefär 5 km för långt! De j-a kanadensarna hade lika lite koll på broarna som vi! Man får skylla sig själv om man inte kollar kartan bättre, men tycker ändå inte att man ska uttala sig så tvärsäkert om man de facto inte vet riktigt var man är! Ingen större skada skedd, men är alltid retligt att cykla i onödan - den här gången 9 km!  
Nådde vårt hotell vid halv sex, en timme senare än vi planerat. Hade handlat en flaska vin tidigare, samt en ankpate, så efter lunchens utsvävningar nöjde vi oss med en enkel 'diner pour deux' på rummet. Gick dock ner och drack ett glas vin i hotellets bar, för att träffa lite andra människor än bara oss själva, även om det 'er godt nok', som dansken säger. Eller gör han inte det? Strunt samma - nu ska vi sova! Tack för att du lyssnat!

Mannen, som skötte hotellet och skjutsade mig in till byn igår för att handla.

Husen i Beaumont.

Här har vi just korsat den farliga N7 och sluppit ur "ryssjan".

Tournos.

Katedralen i Tournos.

Lunchstängt, förstås!

Som tur var satt vi under en markis och åt lunch, när störtregnet kom!

Bilder inifrån katedralen.

Verdun s. Les Doubs - Beaumont s. Grosne (9 okt) 53 km.

När vi slog upp fönsterluckorna utanför fönstret, visade det sig att nattens hällregn faktiskt övergått i ett ganska soligt väder!
När vi skulle duscha och fixa till tandhygien mm fanns det inte något vatten! Så beroende vi är av det! Och så känsliga! Här tycker vi det är hemskt om vi inte kan spola bort våra exkrementer med drickbart vatten, i Afrika går man gladeligen en mil för att hämta 20 liter vatten!
Dock återkom vattnet innan vi gick ner till frukosten, och nytvättade och fräscha satte vi oss till bords!
Hotellet kostade ca 450 kr och får väl sägas vara prisvärt, speciellt när man var de enda gästerna!
Cyklingen till Chalon gick längs Saone och vi var framme vid turistbyrån vid ett. Eftersom den inte öppnade förrän vid två, tog vi en sopplunch i centrum av staden. Vilken fin gammal stad!
Turistbyrån reserverade ett rum åt oss i Beaumont sur Grosne, ca 2,5 mil från Chalon.
Regnet hängde i luften och det var av och på med regnkläderna hela tiden!
Sökte efter matbutik hela tiden, eftersom allt var slut. Har lärt oss att man behöver egen mat och dryck, när man cyklar i Frankrike! Det är bara i de större byarna och städerna, som det finns restauranger och affärer! Många människor, som vi frågade, försäkrade att det fanns butik i nästa by, men när vi kom dit och frågade igen, möttes vi av 'nej inte i den här lilla byn' gång på gång! Varför? VET folk inget om sin egen hembygd, vill de jäklas med oss eller vill de inte erkänna att de inget vet och därför halvljuger lite? Jag är så pass säker på franskan nu att jag vet att jag talat om för dem att vi söker en butik för livsmedel!
Till slut närmade vi oss vår by, men sista biten var omöjlig att hitta! Vi kom upp till en motorväg, som vi borde korsa, men det var alltför farligt med våra cyklar, tyckte vi. Såg att det stod en husbil strax innan, men såg ingen i den att fråga. När vi vände tillbaka, såg jag att det satt en kvinna i framsätet, så jag styrde kosan dit. Hon lät sidofönstret hissas ner... Jösses vilken urringning!!! Och uppdragna ben, som frikostigt exponerade det mesta över knähöjd! Kvinnan var alltså prostituerad, och satt där och väntade in sina kunder i en husbil strax utanför en liten by! Och i bilen satt förmodligen dessutom hennes hallick och höll koll på henne och hennes kunder.
Man kan ju fundera över hur den kvinnan mådde...tänk att sitta där och inte veta, vem som ska komma och efterfråga hennes tjänster, samtidigt som en ondskefull hallick vakar över henne och ser till att hon inte behåller några oredovisade pengar själv...
Jag frågade efter vägen till Beaumont om man färdades på cykel, och hon visade på en liten åkerväg, som gick in strax bakom husbilen! Vägen var helt gräsbevuxen och lerig. Vi cyklade en kilometer och kom fram till en bro, som ledde över järnvägen. Ytterligare en kilometer fram kom motorvägen igen, men denna gång fanns en väg direkt på andra sidan! Likt skrämda harar sprang vi över vägen vid första luckan mellan bilarna, flåsade ut på mittremsan och tog så ånyo språnget över de sista filerna på motorvägen!
Så var vi då framme i Beaumont! En man tog emot oss på hotellet och berättade, att man ingenstans kunde äta! Om man inte körde motorvägen 3 km till nästa by, förstås! Han tittade på våra cyklar, fattade allvaret och sa snabbt: Jag kör er till en affär i min bil!
Inga-Lis tog hand om cyklarna och mannen och jag for längs motorvägen till närmsta byn, där jag inhandlade färdigbredda kycklingsandwiches, vin och ost. Han berättade att stället ägdes av en i Frankrike mycket välkänd operasångare, Jean-Paul Fouchecourt. Han hade gjort gården till ett slags kulturcenter, men vistades där ganska sällan, eftersom han oftast var på turne. Det fanns endast 8 rum, men otroligt fina! Mannen, som skjutsade mig, var anställd för att sköta om stället och gästerna, och det gjorde han ju med den äran! Tvingade på honom en 5€-sedel för bensinen och sen in på rummet för en välbehövlig dusch. Stackars min chaufför, som fick stå ut med mig efter en hel dag på sadeln! Men som fransmännen är så visade han inte med en min att han tyckte att jag borde duscha! Eller rättare sagt så hade han nog begripit hur läget var, men trots det ville han hjälpa oss i vår lite brydsamma situation!  
Vi var de enda gästerna ikväll igen, så när mannen åkt hem, disponerade vi stället själva, som vanligt!
Sandwicharna och vinet avnjöts i frukostrummet och smakade underbart! Hade gärna trakterat ställets flygel också, men Inga-Lis tyckte att där gick gränsen! Och, som vanligt, har hon nog rätt!

Killen skötte hotellet själv!

Majsskörden i full gång.

Lyckades aldrig förstå vad monumentet stod för!

Jobbigt sätt att torka sina nytvättade lakan!

Svansjön!

Blomplantering i Chalon.

Påminner lite om norsfiskarbåtarna på Stockholms ström!

Hotellrummet i Beaumont.

Minst sagt en spännande planlösning!

Middag på inhandlade varor med hjälp av hotellvärden.

Hotellet ägdes av Jean-Paul Fouchecourt, ett stort namn i franska operavärlden.

Hotellet fungerade som ett kulturcenter och övningsplats för blivande opera-stjärnor.

Auxonne - Verdun sur le Doubs (8 okt) 66 km.

En dag utan motvind är som en kyss utan snus, d.v.s. helt underbar! Och vad gör väl då ett par timmars lätt duggregn!?
Dagens största överraskning kom vid frukosten: vi skulle inte alls betala för vår extra övernattning, bara för en extra frukost! Vi protesterade vilt, men med föga framgång! Vi hade alltså disponerat hotellet helt för oss själva och dessutom deras dator! Gratis! Ja, ni har väl redan listat ut vad vi gjorde; jovisst, delade ut ett kort till! Kommer förmodligen att bli ganska fullt i Kalleguta nästa vår! De (tjejen som serverade frukost och receptionisten, som bar Inga-Lis packning, de var dessutom gifta och ägde hotellet!) verkade riktigt intresserade av att komma!
Gick in på postkontoret och lyckade få iväg 3 kg kartor till Sverige för 28 €!   Tog visserligen nästan en halvtimme, men det var det värt! Tyckte att cykeln med ens betedde sig som en sportbil! Lätt som en fjäder...!
Fin cykelväg mot Seurre. På ett ställe växte hundratals små fina champinjoner vid vägkanten! Har aldrig sett så många på samma ställe, måste ha varit ett par kilo!
Skyltarna var som vanligt; först en cykelledsskylt och omedelbart därefter en skylt som angav förbud mot alla fordon, ÄVEN cyklar! Bara att strunta i!
Turistbyrån i Seurre fixade rummet ett par mil längre fram - lovade att det hade både dusch och toilette, men det senare saknades dock! Nåväl, vi verkar vara de enda gästerna, så det ska nog gå bra!
Vi hittade en fantastiskt bra restaurang i byn. Vi var 6 personer i hela lokalen, förutom kyparen! Jag tog en forell (truite) och Inga-Lis lammkotletter. Tillsammans med traktens viner smakade det fantastiskt! Avrundade med varsin 'cafe longue'  innan vi gick tillbaka till hotellet i ett lätt duggregn. Hoppas det har upphört när vi vaknar!

Att räkna broar var viktigt ur navigeringssynpunkt!

Fransk, motstridig skyltning!

Champinjoner en masse!

Undrar varför båten fått detta ölandsinspirerade namn?

Vågar man sig förbi de här skyltarna?

Krigsminne.

"Voie Bleue" den blå vägen (hmmm!), tillika europacykelväg nr 6.

Lyckades fånga vingspetsen av en lyftande häger!!!

Motsägelsefyllda skyltar!