Bruttig - Pünderich (25 sept) 39 km.

Utanför Beilstein.

En av de charmigaste turistfällor som finns - klart besöksvärt!

Ser ni spåret rakt upp?

Skulle gärna vilja åka med på en sån här "vin-moppe" nån gång!

Mogna druvor i Mesenich.

Ruinen "Klosterstub`n" i Brem eller Eller(!).

Bron i Bullay är smal!

Fåglar strax utanför Zell.

Zeller Schwarze Katze.

Här lunchar vi på de Brötchen vi fick med oss av Ruth och Andreas i Bruttig.

Strax utanför Briedel.

Marienburg utanför Punderich.

Febrig och trött på hotell redan kl. 15!

Vårt hotell "Gästehaus Kuhn", vingård och restaurang.

Vingårdstransportör med exakt rätt bredd!

Vin även UTANFÖR väggarna!

Vad heter detta träd?

Vilka mysiga restauranger !

Byskolan.

Flaskpåfyllningsapparat.

Skolgården i byn.

Gamla och nya tunnor!

Kolla kabeldragningarna!

1993 års högvattennivå finns markerad på denna "Pegel"

Jag kände mig ordentligt utvilad efter gårdagens viloavsnitt, men Inga-Lis verkade t.o.m. något sämre idag. Fortfarande febrig, men "stubborn like a mule", som hennes engelsklärare en gång karakteriserade henne, skulle hon naturligtvis cykla även idag!
Frukosten var jättefin och värdparet Ruth och Andre var hela tiden närvarande och såg till att vi åt ordentligt! Han är "Wintzer" d.v.s. vinbonde och hon sköter pensionen med 7 rum. De har öppet april till november och sedan renoverar de något rum varje år. Allt var i toppskick! Vi pratade mycket även med de andra gästerna, de var väldigt intresserade av vår cykling. Efter frukosten trugade de på oss att vi skulle göra lunchmatsäck. Jag sa att det inte behövdes, men Inga-Lis spände blicken i mig och sa på svenska att "nu gör du som de säger!" så det blev bredda Brötchen med allsköns pålägg inlindade i servetter och nerstoppade i plastpåsar, som värdparet försåg oss med. Lyckades avstyra när de ville plocka på oss kokta ägg också! Senare skulle jag ångra mig!
Så bad jag om notan - tvätten fanns inte med! Hon skulle absolut inget ha! Då hade hon alltså tvättat två STORA plastkassar med kläder och t.o.m. STRUKIT skjorta, tröjor och byxor! Jag tvingade dock på henne 17€ extra utöver rummet, summa alltså 600 kr för ett jättefint rum, toppenfrukost, medhavd lunch och två veckors klädtvätt!
Regnet drog igång omgående, dock inte på långa vägar så häftigt som igår när vi hade stannat för dagen. Ett duggande, som fortsatte till halv två. Då satte vi oss på en bänk och åt vår medhavda lunch, som vi svepte ner med en halv flaska Piesporter Trocken. Det smakade underbart och äggen hade platsat bra där också! Lovar att aldrig tacka nej till dylikt i fortsättningen!
Innan lunchen passerade vi 'Metzgerei'-et, där vi ett par gånger tidigare köpt frikadeller, som sedan avnjutits på bänken på strandpromenaden nedanför tillsammans med en flaska moselvin. Kommer ni ihåg, Brittmarie, Kent, Pelle och Gerd? Idag inbjöd dock inte vädret till dylika utsvävningar, och vi hade ju dessutom lunch med oss!
Vi passerade även Beilstein, en förtjusande by, med en borg tronande högt över sig.
I Zell tog jag ett foto av en ny version av 'Zeller schwarze Katze'. Själva byn är dock lite av en turistfälla, tycker vi, så vi cyklade raskt vidare.
Såg att Inga-Lis var väldigt trött, trots att vi inte cyklat så långt, så i Pünderich tog vi in hos ett annat Winzer-par.
Familjen drev både pension och Weinschenk. Vi vilade ett par timmar, duschade och gick ner och smakade ett glas av deras förra årsskörd. Sen tog vi en runda i den lilla förtrollande byn; korsvirkeshusen lutade sig formligen mot varandra, trötta av flera århundranden på nacken (eller säger man 'nocken' när det gäller hus?) Därefter lät vi familjen servera oss underbara 'Hänchenbruststreifen' med pommes.
Klockan är bara nio, vi kommer att sova om en halvtimme!

Klotten - Bruttig (24 sept) 14 km !!!

Morgondimman lättar!

Strandpromenaden i Cochem.

Burg Eltze vakar över Cochem.

Utflyktsbåtar. Vi åkte med en häromåret, Kent o Brittmarie!

Maria-statyn i flodkröken.

Den, som cyklar i Moseldalen, är fångad i dubbel bemärkelse: Psykiskt i bemärkelsen att suget att återvända nästan blir större för varje gång man är här, och fysiskt i bemärkelsen att man knappast kan ta sig ur dalen per cykel på annat sätt än att vända om eller åka hela dalen tills den tar slut. Bergen längs Mosel är nämligen så höga och branta, att man mycket ogärna försöker att betvinga dem annat än med bil. En gång, för ca 10 år sedan, fick vi för oss att försöka göra detta. Vi bodde just här i Bruttig och hade hyrt cyklar för ett par dagar. På kartan ser det ut att finnas gott om cykelstigar och vi valde ut en lämplig runda och gav oss iväg efter frukosten. Augustivärmen var mördande, när vi snart befann oss i de värsta uppförsbackar man kan tänka sig! Ingen asfalt heller, bara grus genom den täta lövskogen. Men en planerad runda är planerad, och tjurskalligt slet vi vidare allt längre och längre, bort från civilisationen. Av naturliga skäl mötte vi inte en människa på de två första timmarna. Vägen var fruktansvärt dålig, djupa hål överallt! Men vidare uppåt skulle vi! Då plötsligt hörde vi motorljud längre fram och snart mötte vi en gammal rostig Golf. Den dåliga vägen fick den att skumpa fruktansvärt, trots att den bara körde i ca 15 km/h. Bilens utseende och skick var dock inget mot de personer, som satt i!! Att beskriva dem som något slitna vore en underdrift; de var kort sagt inga personer man ville möta därute i ensamheten! Bilen passerade dock och vi kände personernas svarta, utforskande blickar skanna in oss; ett äldre par, förmodligen med reskassan med sig, tänkte de nog! Motorljudet försvann så småningom, men just som vi dragit suckar av lättnad, hörde vi det komma mot oss igen! De hade vänt! Vi stannade och låtsades läsa kartan, medan de stirrande körde förbi oss igen. 100 meter längre fram stannade de bilen, gick ur och ställde sig på vägen och tittade mot oss! Vad skulle vi göra?
Vi bestämde oss för att släppa cyklarna och springa åt varsitt håll om de skulle antasta oss, att vända var inget alternativ - de skulle lätt hinna upp oss igen! Fem meter ifrån dem hörde vi så plötsligt ett högljutt tjoande och skrikande - vi mötte ett sällskap på ca 10 personer! Vi cyklade allt vad benen förmådde och 1 km längre fram kom stigen fram till en asfalterad väg med en underbar liten by. Räddade!
Sen dess försöker vi undvika alltför isolerade vägar, och vi har lärt oss läsa höjdkurvor på kartorna!
Vi hade bestämt att ta en vilodag idag, bara en kort etapp. Dessutom måste vi göra något åt all smutstvätt. Efter fem förfrågningar hittade vi så ett "Weinhaus" med rumsuthyrning för 52€. Minst lika fint rum som på 110€-hotellen, fast ingen wifi och inga receptionister i mörka kostymer. Värdinnan åtog sig dessutom att tvätta åt oss - ska bli kul att se vad det kostar! Två stora plastkassar fyllda!
Har ätit en lunchsoppa på en pizzeria, som sköttes helt och hållet av en 11-års grabb! Dessförinnan cyklade vi över bron, där du, Kenth, fick punktering en gång, när vi var här med dig och Brittmarie. (se bilderna på både bron och grabben!)
När vi lunchade bröt ett fruktansvärt slagregn ut, det varade ca en halvtimme. Vilken tur att vi tog vilodag idag!
Inga-Lis är lite förkylningsfebrig dessutom, så den enda kroppsansträngning vi tänker utsätta oss för ytterligare, blir att ta oss till och från någon restaurang ikväll! Har ni tur, så har de wifi där, så ni kan ta del av vår berättelse redan idag! 

Han skötte pizzerian ensam!

Här cyklade du över med punka, Kent! Kommer du ihåg?