Dorsten - Duisburg (19 sept) 58 km.

Turkiskt, jättefint hotell!

Längs Mittellandkanal till Hunxe.

Slussning vid Hunxe.

Rökutspyende skorstenar i Ruhr.

Kollager att göra ström av.

Första gången vi såg Rhen kl. 13.40 !

Konstigt ljusfenomen t.v. om kyltornet !

Lunchrestaurangen "Stapp".

Färjan, som ska ta oss över floden,om den nu kommer nån gång...

Färjan fick väja för pråmarna hela tiden!

Kaptenshytten.

Hur ska det här gå?

Jösses, så nära!

Där stötte de ihop!

Är skepparn full?

En gång till?

Nu verkar besättningen på Herkules reagera!

VAD gör de?

Aha, det var med flit!

Snart har proviant och dryck förts över till Herkules!

Klart skepp!

Allt detta lastades över på någon minut!

Utsikten från vår balkong.

Frågade en kvinna i precis rätta ögonblicket efter vägen till Hünxe. Hon tyckte att vi skulle ta vägen längs Wesel - Dattelkanal, och beskrev sen hur vi skulle hitta den. Och det hade vi aldrig gjort utan hennes hjälp! Solen sken och kanalvägen var fantastisk ur alla synvinklar! Tystnaden och lugnet bröts bara av enstaka pråmar, som likt jättestora valar dunkade fram genom kanalen. Alla så djupt nedlastade att endast någon meters fribord var kvar! Men det gungar ju inte särskilt mycket på kanalerna!
Åt vänster skymtade vi monsterfabrikerna i Ruhrområdet, som spyr ut rök genom himlahöga skorstenar, åt höger såg vi kossor och får. Vilka kontraster!
Klockan 13:40 fick vi så kontakt med Rhen. DER Rhein, som tyskarna säger, annars är ju floderna femininum i tyska språket, förutom Rhens bifloder förstås! Hoppas min gamla tysklärare ser detta i sin himmel och fröjdas däröver!
En intressant händelse inträffade, när vi skulle ta en liten färja över till andra stranden: färjan fick hela tiden parera den intensiva pråmtrafiken och släppa den före, men så plötsligt manövrerade kaptenen fel, trodde vi, i den starka strömmen. Det bar sig inte bättre än att färjan slog i relingen på pråmen! Fyra besättningsmän på pråmen rusade fram till relingen. Samtidigt rusade fyra killar ut ur en skåpbil på färjan. Och så började langningen! Tiotals backar med öl och mineralvatten, kartonger med konservburkar och allsköns livsmedel langades mellan starka armar från skåpbilen på vår färja till pråmen, allt medan de bägge kaptenerna skickligt höll farkosterna sida  mot sida i den starkt strömmande och hårt trafikerade floden! Allt för att pråmen skulle slippa den omständliga manövern att lägga till i hamn för proviantering. Detta skedde dagligen, berättade killen, som tog betalt 2€ per man och cykel för överfarten! Tog tyvärr inga bilder med telefonen, men kommer att lägga in kamerans bilder när vi kommer hem!
Förresten måste jag också säga, att jag inte lyckats svara på era kommentarer, appen verkar ha sina begränsningar, men vi sätter jättestort värde på era uppmuntrande små tillrop, ska ni veta! Om någon har nåt tips, så är vi jätteglada...
Fick sedan den här resans dyraste hotell, hoppas vi i alla fall! 104€! Men då ingick balkong med läge mot floden, satt en timme och tittade på pråmar och läppjade på en whisky! Ostöverbakade musslor smakade gott till middagen, med nattbelysta pråmar, som dunkade förbi utanför restaurangfönstret. Natti!

Albachten - Dorsten (18 sept) 52 km.

Ovanlig morgon såtilllvida att vi fick frukostera på ett cafe' tvärs över gatan där vi bodde.
Till lunch anlände vi till "Drügen-Pütt", ett mycket speciellt ställe. Innehavaren, Herr Tuschman, berättade att hans morfar köpte huset 1915. Det var byggt 1850 och behövde därför renoveras. Morfadern var duktig målare och målade naturligtvis allt själv. Väggarna bemålades med massor av tänkvärda noteringar, med drag åt klurigheter. Får mig osökt att tänka på Nils Ferlins "Den inneboende":

Brr, jag är som en  inneboende,
jag hyr ett möblerat rum.
Värdinnan är mäkta troende,
hon fyller varenda tum,
varenda tum i mitt rum,
med bilder och tänkespråk,
med fula och tarvliga bilder
och dåliga tänkespråk.......

Titta på bilden med kon, som med ett snöre från sin svans håller barnets vagga igång: texten betyder ungefär att det var ett gammalt par, som var ganska sluga; de lät barnet vaggas av kons svans. Hela lokalen var fylld av liknande. En gammal jukebox, med skivor från 1950-talet, fanns också, men den krävde gamla pfennigs för att ge ljud ifrån sig!
När jag ville ta ett foto av Herr Tuschman, kontrade han med att ringa en god vän och journalist på lokaltidningen för att intervjua oss - det gamla paret, på väg genom Europa! Som tur var för oss hade det skett en stor trafikolycka, dit journalisten hade begett sig, så vi slapp figurera i ortens skvallerpress!
Resten av dagen färdades vi mellan himmel o helvete, dvs mellan Ruhrområdet och underbar landsbygd. Inga-Lis uttryckte det som "söder om landsvägen".
På hotellet plockade jag fram en miniskumpa - Inga-Lis fyller 68 idag, och det måste ju firas!
Bor på ett fantastiskt hotell i turkisk regi - de serverar allt, utom fläskkött! Men kycklingspetten skämdes inte för sig! Tack för 730 visade intresseklickningar! Godnatt!

Frukost i Albachten på café mitt emot hotellet.

Ringklockemekanikern bytte till ny klocka för totalt 2€ !

Här åt vi Lunch,på Drugen-Putt.

Stället ägdes av Herr Tuschmann, vars morfar byggt och bemålat det.

Den gamla jukeboxen krävde Pfennig-slantar för att spela bl.a. "Schwedisch Marsching"!

Självporträtt av morfar med fruga.

Herr Tuschmann.

Ett annorlunda ställe!

Åt vänster: monsterfabriker i Ruhr!

Åt höger, från samma plats: Lantlig idyll!

Ja må hon leva, på hotellet i Dorsten.

Vilken underbar fönsterutsikt!

Hörstel - Albachten (17 sept) 54 km.

Eftersom det inte alltid finns tillgång till nätet på hotellen skriver jag nu datum även i rubriken, eftersom jag får lägga ut flera inlägg varje gång.
Vädret var mulet, vinden lätt sned motvind, men vad gör väl det? Känslan av att få leva ett så här ansvarslöst liv, bara ta dagen som den kommer, träffa underbara människor och ta in alla nya intryck man matas med, uppväger med råge alla motvindar och regnskurar man utsätts för!
Vi handlade och tog ut pengar.
Kursen lades sedan över Münster, främst av topografiska skäl. Tog en och en halv timme, cykelbanorna blir smala när tusentals cyklister ska hem från jobbet, vilket tydligen var fallet när vi kom vid fyratiden! Gud nåde dig om du inte håller längst till höger, så det går att köra om!!! Inga-Lis ropade hela tiden bakifrån att jag skulle se upp! Ringklockorna pinglade muntert(?) hela tiden och samtidigt skulle man försöka läsa kartan!
Münster är en mycket vacker stad, med otroliga byggnader! En stor sjö, mitt i staden,  med gröna parker omkring, förhöjer intrycket ytterligare!
Kom så småningom till Albachten, där första hotellet var fullbelagt. Nästa hotell tog varmt emot oss, en jättetrevlig man bar Inga-Lis packning uppför trappan till rummet.
Har ätit lax respektive schnitzel, och nu väntar John Blund på att hans sand i våra ögon ska ta ut sin rätt...

Dagens resrutt från spets till spets, dock mobilbild, som ger, tyvärr, dålig kvalitet!

Hästhoppningshinder?

Fors i ån"Ems".

Segelregatta på en liten sjö, mitt inne i en park i Munster.

Vi gör som på dagis: tar fruktpaus!

Damme - Hörstel. 58 km.

När frukosten var avklarad, packningarna packade och farväl hade tagits av Gitte och Ulf, värdshusvärden och hans underbara hundar, sökte vi upp "Hünegraben", som vår cyklande guide tipsat oss om igår kväll. Den låg inne i en tät skog, bara några hundra meter från vårt hotell "Pellenwessel". Den bestod av s.k. hällkistor. Det översta takblocket uppskattade vi till ca 12 ton! Hur bar de sig åt när de släpade detta enorma block upp på väggblocken? Även om de byggde upp jord runt väggblocken, måste det ju fordrats enormt många människor eller djur, för att släpa 12 ton framåt/uppåt! Vi kände en viss vördnad inför detta monument över vad människorna kunde åstadkomma redan för 5000 år sedan!
Solen sken från en molnfri himmel. Vi cyklade genom Vörten, där en av Gustav II Adolfs oäktingar blev en mäktig man. Han kallade sig för Gustav Gustavsson, och lär ha behärskat hela trakten här under sin levnad. Han lär dessutom haft flera halvsyskon runtomkring!
Kände det som om vi redan fått kontakt med Rhen, när vi nådde fram till Mittellandskanal. Tog ner på vägen, som ledde längs den västerut, visserligen grusväg men med dunkande pråmar bredvid oss. Och inte behöver man tveka om riktningen heller!
I Recke hamnade vi mitt i en höstfest. Trots att värdshuset hade stängt köket, p.g.a. alla tillfälliga gatukök, fixade de fram en underbar blomkålssoppa med miniknödlar och en sorts äggkaketärningar i. Underbart gott! Vi delade bord med ett äldre par från byn, som var väldigt språksamma.
Hörstel fick bli slutdestination idag. Värdinnan på "Haus Hilckmann" gjorde verkligen allt för att skämma bort oss: bar in vår packning, lät oss ställa cyklarna inomhus, la filtar om våra ryggar när vi sedan satt ute i den varma höstkvällen och åt en helt underbar middag! Kolla dessutom den dekorerade notan! Vad sägs om tre olika sorters fiskfileer på ett berg av sallad med vitlöksbröd därtill?
Ögonen faller nästan ihop av sig själva! Godnatt!

Man blir GLAD av ett sånt bemötande!

Ägarinnan, Frau Hilckmann, lade pläden om mina axlar! Inga-Lis fick också en!

Stenåldersgrav, ca 200 m från hotellet, efter tips från vår cykelguide!

Gustav Gustavsson var en storman här!

Känns som om Mittellandkanal gav oss den första kontakten med Rhen!

Nu finns det vattenförbindelse ända ner till Medelhavet!

Kanalvägen var vacker, men ack så stenig!

Mysigt med de dunkande pråmarna!

Lunchdags i Recke! Där pågick en höstfest.

Blomkålssoppa med klimp och äggkaketärningar.

Vårt lunchsällskap var från orten och mycket språksamma!

Solaranläggning utanför Recke.