torsdag 20 september 2012

Försöker publicera dagens inlägg.... (20 sept)

Morgonsol i Duisburg.

....men liksom ett annat inlägg verkar det inte. funka! Ni får klara er utan dagens, orkar inte skriva om det! Vem vet, det kanske poppar upp ändå! Men ber att få tacka för över 900 påhälsningar! Känns skönt att veta att ni tänker på oss! Hälsningar från Hotel Höttche i Dormagen, 56 km från gårdagens. 

onsdag 19 september 2012

Dorsten - Duisburg (19 sept) 58 km.

Turkiskt, jättefint hotell!

Längs Mittellandkanal till Hunxe.


Slussning vid Hunxe.



Rökutspyende skorstenar i Ruhr.




Kollager att göra ström av.


Första gången vi såg Rhen kl. 13.40 !

Konstigt ljusfenomen t.v. om kyltornet !




Lunchrestaurangen "Stapp".

Färjan, som ska ta oss över floden,om den nu kommer nån gång...


Färjan fick väja för pråmarna hela tiden!

Kaptenshytten.


Hur ska det här gå?


Jösses, så nära!

Där stötte de ihop!

Är skepparn full?

En gång till?

Nu verkar besättningen på Herkules reagera!

VAD gör de?

Aha, det var med flit!

Snart har proviant och dryck förts över till Herkules!

Klart skepp!

Allt detta lastades över på någon minut!

Utsikten från vår balkong.

Frågade en kvinna i precis rätta ögonblicket efter vägen till Hünxe. Hon tyckte att vi skulle ta vägen längs Wesel - Dattelkanal, och beskrev sen hur vi skulle hitta den. Och det hade vi aldrig gjort utan hennes hjälp! Solen sken och kanalvägen var fantastisk ur alla synvinklar! Tystnaden och lugnet bröts bara av enstaka pråmar, som likt jättestora valar dunkade fram genom kanalen. Alla så djupt nedlastade att endast någon meters fribord var kvar! Men det gungar ju inte särskilt mycket på kanalerna!
Åt vänster skymtade vi monsterfabrikerna i Ruhrområdet, som spyr ut rök genom himlahöga skorstenar, åt höger såg vi kossor och får. Vilka kontraster!
Klockan 13:40 fick vi så kontakt med Rhen. DER Rhein, som tyskarna säger, annars är ju floderna femininum i tyska språket, förutom Rhens bifloder förstås! Hoppas min gamla tysklärare ser detta i sin himmel och fröjdas däröver!
En intressant händelse inträffade, när vi skulle ta en liten färja över till andra stranden: färjan fick hela tiden parera den intensiva pråmtrafiken och släppa den före, men så plötsligt manövrerade kaptenen fel, trodde vi, i den starka strömmen. Det bar sig inte bättre än att färjan slog i relingen på pråmen! Fyra besättningsmän på pråmen rusade fram till relingen. Samtidigt rusade fyra killar ut ur en skåpbil på färjan. Och så började langningen! Tiotals backar med öl och mineralvatten, kartonger med konservburkar och allsköns livsmedel langades mellan starka armar från skåpbilen på vår färja till pråmen, allt medan de bägge kaptenerna skickligt höll farkosterna sida  mot sida i den starkt strömmande och hårt trafikerade floden! Allt för att pråmen skulle slippa den omständliga manövern att lägga till i hamn för proviantering. Detta skedde dagligen, berättade killen, som tog betalt 2€ per man och cykel för överfarten! Tog tyvärr inga bilder med telefonen, men kommer att lägga in kamerans bilder när vi kommer hem!
Förresten måste jag också säga, att jag inte lyckats svara på era kommentarer, appen verkar ha sina begränsningar, men vi sätter jättestort värde på era uppmuntrande små tillrop, ska ni veta! Om någon har nåt tips, så är vi jätteglada...
Fick sedan den här resans dyraste hotell, hoppas vi i alla fall! 104€! Men då ingick balkong med läge mot floden, satt en timme och tittade på pråmar och läppjade på en whisky! Ostöverbakade musslor smakade gott till middagen, med nattbelysta pråmar, som dunkade förbi utanför restaurangfönstret. Natti!





tisdag 18 september 2012

Albachten - Dorsten (18 sept) 52 km.

Ovanlig morgon såtilllvida att vi fick frukostera på ett cafe' tvärs över gatan där vi bodde.
Till lunch anlände vi till "Drügen-Pütt", ett mycket speciellt ställe. Innehavaren, Herr Tuschman, berättade att hans morfar köpte huset 1915. Det var byggt 1850 och behövde därför renoveras. Morfadern var duktig målare och målade naturligtvis allt själv. Väggarna bemålades med massor av tänkvärda noteringar, med drag åt klurigheter. Får mig osökt att tänka på Nils Ferlins "Den inneboende":

Brr, jag är som en  inneboende,
jag hyr ett möblerat rum.
Värdinnan är mäkta troende,
hon fyller varenda tum,
varenda tum i mitt rum,
med bilder och tänkespråk,
med fula och tarvliga bilder
och dåliga tänkespråk.......

Titta på bilden med kon, som med ett snöre från sin svans håller barnets vagga igång: texten betyder ungefär att det var ett gammalt par, som var ganska sluga; de lät barnet vaggas av kons svans. Hela lokalen var fylld av liknande. En gammal jukebox, med skivor från 1950-talet, fanns också, men den krävde gamla pfennigs för att ge ljud ifrån sig!
När jag ville ta ett foto av Herr Tuschman, kontrade han med att ringa en god vän och journalist på lokaltidningen för att intervjua oss - det gamla paret, på väg genom Europa! Som tur var för oss hade det skett en stor trafikolycka, dit journalisten hade begett sig, så vi slapp figurera i ortens skvallerpress!
Resten av dagen färdades vi mellan himmel o helvete, dvs mellan Ruhrområdet och underbar landsbygd. Inga-Lis uttryckte det som "söder om landsvägen".
På hotellet plockade jag fram en miniskumpa - Inga-Lis fyller 68 idag, och det måste ju firas!
Bor på ett fantastiskt hotell i turkisk regi - de serverar allt, utom fläskkött! Men kycklingspetten skämdes inte för sig! Tack för 730 visade intresseklickningar! Godnatt!

Frukost i Albachten på café mitt emot hotellet.

Ringklockemekanikern bytte till ny klocka för totalt 2€ !

Här åt vi Lunch,på Drugen-Putt.

Stället ägdes av Herr Tuschmann, vars morfar byggt och bemålat det.

Den gamla jukeboxen krävde Pfennig-slantar för att spela bl.a. "Schwedisch Marsching"!

Självporträtt av morfar med fruga.

Herr Tuschmann.

Ett annorlunda ställe!


Åt vänster: monsterfabriker i Ruhr!

Åt höger, från samma plats: Lantlig idyll!

Ja må hon leva, på hotellet i Dorsten.


Vilken underbar fönsterutsikt!