söndag 16 september 2012

Damme - Hörstel. 58 km.

När frukosten var avklarad, packningarna packade och farväl hade tagits av Gitte och Ulf, värdshusvärden och hans underbara hundar, sökte vi upp "Hünegraben", som vår cyklande guide tipsat oss om igår kväll. Den låg inne i en tät skog, bara några hundra meter från vårt hotell "Pellenwessel". Den bestod av s.k. hällkistor. Det översta takblocket uppskattade vi till ca 12 ton! Hur bar de sig åt när de släpade detta enorma block upp på väggblocken? Även om de byggde upp jord runt väggblocken, måste det ju fordrats enormt många människor eller djur, för att släpa 12 ton framåt/uppåt! Vi kände en viss vördnad inför detta monument över vad människorna kunde åstadkomma redan för 5000 år sedan!
Solen sken från en molnfri himmel. Vi cyklade genom Vörten, där en av Gustav II Adolfs oäktingar blev en mäktig man. Han kallade sig för Gustav Gustavsson, och lär ha behärskat hela trakten här under sin levnad. Han lär dessutom haft flera halvsyskon runtomkring!
Kände det som om vi redan fått kontakt med Rhen, när vi nådde fram till Mittellandskanal. Tog ner på vägen, som ledde längs den västerut, visserligen grusväg men med dunkande pråmar bredvid oss. Och inte behöver man tveka om riktningen heller!
I Recke hamnade vi mitt i en höstfest. Trots att värdshuset hade stängt köket, p.g.a. alla tillfälliga gatukök, fixade de fram en underbar blomkålssoppa med miniknödlar och en sorts äggkaketärningar i. Underbart gott! Vi delade bord med ett äldre par från byn, som var väldigt språksamma.
Hörstel fick bli slutdestination idag. Värdinnan på "Haus Hilckmann" gjorde verkligen allt för att skämma bort oss: bar in vår packning, lät oss ställa cyklarna inomhus, la filtar om våra ryggar när vi sedan satt ute i den varma höstkvällen och åt en helt underbar middag! Kolla dessutom den dekorerade notan! Vad sägs om tre olika sorters fiskfileer på ett berg av sallad med vitlöksbröd därtill?
Ögonen faller nästan ihop av sig själva! Godnatt!

Man blir GLAD av ett sånt bemötande!

Ägarinnan, Frau Hilckmann, lade pläden om mina axlar! Inga-Lis fick också en!

Stenåldersgrav, ca 200 m från hotellet, efter tips från vår cykelguide!




Gustav Gustavsson var en storman här!

Känns som om Mittellandkanal gav oss den första kontakten med Rhen!

Nu finns det vattenförbindelse ända ner till Medelhavet!

Kanalvägen var vacker, men ack så stenig!

Mysigt med de dunkande pråmarna!

Lunchdags i Recke! Där pågick en höstfest.

Blomkålssoppa med klimp och äggkaketärningar.

Vårt lunchsällskap var från orten och mycket språksamma!

Solaranläggning utanför Recke.





lördag 15 september 2012

Wildeshausen - Damme. 61 km.

Solen sken, underbart vacker väg genom bl.a. Goldenstedt. Fick guidning en timme av en man, som cyklade med oss till hotellet. Cyklat genom Paul  Schockemöller-land - han är STOR här! Träffat trevligt danskt - svenskt par på hotellet.  Bloggerappen fungerar tyvärr jättedåligt, har tagit en halvtimme att skriva detta. Verkar bero på att jag har för lite minne kvar på simkortet. Har tagit bort bilder och onödiga program, får se om det hjälper!



Skyskrapa för fåglar!

Goldenstedt - en jättefin by!

Paul Shoekemöller-land!

Vår guide i Damme, som cyklade med oss till Pellen Wessel.

Brake - Wildeshausen. 62 km.


Trots det höga priset funkade inte wifin. Får
lägga ut blogginläggen tre och tre, blir alldeles för dyrt att betala  79 kr/dag annars! Annars var vi helnöjda!
Cyklade över Berne, Ganderkesee till Wildeshausen, där vi varit många gånger för länge sedan. Tänkte bo på vårt "vanliga" hotell "Zur Rampe", men det visade sig vara nedlagt! Blev utsatta för hällregn två timmar samt en hård motvind, detta förklarar dagens 62 km. Har ätit fantastisk gyro ikväll! Livet skulle vara så här när det är som sämst....:-)

Frukosten intogs i ett lyxhotell 200 m från vårt eget.

Utanför "Hotell Kajute".


Inga-Lis håller truten!

Vasstaken var väldigt vanliga här!

Bröllop på gång!

Varför får ett hus förfalla så här?

Minuten innan Inga-Lis packning "exploderar" på hotell "Lindenau"!

Gratisouzo på "Ägäis".

onsdag 12 september 2012

Brande-Hörner kirche - Armstorf (12 sept) 60 km samt Armstorf - Brake (13 sept) 73 km.

Tog långfrukost med Gerd o Pelle. De tog sen bilen till Gluckstadt, där Pelle lastade ur sin cykel och åkte för att möta oss. Vi möttes i Krempen, och sen cyklade vi till Gerd för att äta avskedslunch. Regnet hängde i luften och det var bara ca 15 grader. Efter lunch på torget skildes vi åt, tack för ert besök! Kanske kan ni komma ner igen om några veckor? Det var jättekul att träffas, synd att vi inte kunde cykla tillsammans!
Elbefärjan tog ca en halvtimme och därefter följde vi en ganska stor väg 35 km. Försökte hyra in oss i Lammstedt, men tji - allt var fullt! Hittade ett trevligt Ferienhaus en halvmil längre bort - en liten våning för 50 € inklusive frukost. Sonens hustru drev "Monias bistro" där vi inmundigade en enkel, billig och god middag. Sonen själv drev däcksverkstad i samma hus. Dags att tvätta efter fem dagar på vägarna! Min underbara hustru har gjort det under tiden jag skrivit! Få se om det hinner torka i natt!

Lunch i Gluckstadt.

I väntan på Elbe-färjan.


Överfarten tog en halvtimme.


På bron över "Oste"
Våningen i Armstorf.

Middag hos våningsvärdens svärdotter Monia. Maken drev däckverkstad i rummet på andra sidan fönstret!




Armstorf - Brake (13 sept) 73 km.

Av någon anledning försvann denna dags inlägg, mobiltelefonen låste sig helt. Har i.a.f. kvar bilderna från denna dag och publicerar dem här nedan:


Frukost i Armstorf.

Frukostrummet verkade fyllt med ärvda möblemang, en himla stilblandning!


Marskland mot Sandstedt.

Skyddsvall mot Weser.


På färjan över Weser.



 

tisdag 11 september 2012

Schmalsee - Brande-Hörnerkirche. 67 km.

Frukost i uterummet.



Får vid Schmalsee.

Värdinnan på sovstället.

Första regnskuren: Regnkläder på!

Lunch i Bad Bramstedt.

Vi följde "Mönchweg" bitvis. Här ett litet skogskapell.

"Zur Tankstelle" bjöd Gerd, Pelle och oss på en utsökt middag.

Satt uppe och pratade ett bra tag
Storslagen fukost! Först var vi ensamma i frukostrummet, men efter 10 minuter stack jag in huvudet i köket och ropade ett försiktigt "Hallo!" då gick LARMET!!! Det vrålade och tjöt, värre än en bandvarnare! Jag skämdes över att jag tydligen brutit mot ett tabu: att aldrig inspektera värdinnans kök! Plötsligt kommer värdinnans man in, går lugnt fram till spisen, utan att verka ett dugg bekymrad över larmet, som jag satt igång! Det visade sig vara äggkokaren, som talade om att äggen var klara! Hur kan folk ha det så varje morgon?
Regnet började trumma mot vinterträdgårdens tak, under vilket vi satt och åt frukost. Värdinnan försäkrade oss om att vi fick disponera rummet så länge vi ville - ingen ska tvingas ut sådant väder!
Efter en halvtimme upphörde dock regnet och vi packade våra cyklar, tog farväl och gav oss iväg. 
Cykelleden "Mönchweg" tog oss förbi den vackra Schmalensee, med idylliskt betande får på stränderna. Såkom då regnet! Raskt pådrag av våra nyinköpta regnkläder, som var helt fantastiska, och sedan vidare! Vid Trappenkamp gick leden in i ett naturskyddsområde, där asfalten byttes mot leriga skogsvägar. Samtidigt försvann all skyltning! Efter en timmes kämpande befann vi oss plötsligt tillbaka i Trappenkamp! Men naturskyddsområdet glömmer vi aldrig!
En cykelreparatör i Bad Bramstadt lagade Inga-Lis trilskande växlar på 5 minuter! Och inte ett öre ville han ha!
Vid halvfemtiden började det åter regna och vi ringde på ett pensionat i Brande-Hörnerkirchen. Jodå, det fanns rum och visst kunde man äta i närheten! Det visade sig ligga mitt ute på vischan, minst 5 km från närmaste restaurang! Vi avböjde vänligt, men bestämt! Nu var det kris - vi hade lovat Gerd och Pelle, som billedes kom åt vårt håll för att muntra upp vår tillvaro, att skaffa rum till oss alla! Fyllda av onda aningar trampade vi vidare i ett snålt duggregn - minst en mil till en tänkbar hotellby! Så plötsligt - precis som i Trissreklamen! - hände det! Där låg hotellet med stort H. Hade allt! Vi duschade och sedan anlände våra vänner och sedan avnjöt vi en underbar middag tillsammans! 
I-L somnade direkt när vi blivit ensamma och jag skrev detta. Har inte haft internet från och till, därav den ryckiga rapporteringen!
67 kilometer känns i våra kroppar! Godnatt! Glöm inte kommentera och tack ni, som redan gjort det!

Värdinnan på gårdagens restaurang, som lämnade oss ensamma med middagen!